jag har kommit på att jag är stark fast jag är ensam, ensam kvar men stark ändå liksom. jag tänker ta mig upp till toppen igen, kämpa för att komma över allt som finns inom mig. tänker hålla sakerna hemligt och bara ta steg för steg uppåt.  jag kan inte blicka tillbaka och tänka på allt dom ha hänt, jag ska bara se framåt och ta dag för dag. så länge det finns hopp, finns det en framtid.

jag ber om ursäkt för mitt förra inlägg där jag bad om hjälp, jag tackar nej till den hjälpen denna gång, jag klarar inte av att be om hjälp, det är bland dom första gångerna jag ber om hjälp. jag klarar det inte, jag nästan skämms. jag måste ta mig genom detta själv. men tack ändå för att ni ställer upp, nästa gång kanske jag vågar ta emot eran hjälp.

- jag är lycklig, jag är lycklig, jag är lycklig, jag är lycklig, jag är lycklig!