jag är alltid den som är stark och hjälper mina kompisar med sina problem, jag visar inte min svaga sida utan visar jämt en stark och kaxig sida. jag visar inte att jag är en mjukis på insidan. men idag känner jag mig svag, känner mig nästan... värdelös.. för jag måste be er om hjälp nu, alltid jag som har hjälpt er och nu behöver jag hjälp... jag nästan skäms men jag behöver verkligen prata med någon, få ut alla mina tankar och mina problem. finns det någon om kan sitta med mig någon timma eller två efter skolan och bara prata...? jag skulle behöva de. jag behöver få gråta och hålla om någon utan att skämmas, jag måste få ur mig allt som ligger inne och trycker mig neråt..
vissa saker kan jag prata med alex om, vissa inte, känns som om han får för mycke av mina problem på sig om jag skulle sitta och vräka ur mig allt som ligger inne, och ibland vill jag berätta saker men det tar liksom stopp då jag öppnar munnen. orden kommer inte ut.. så jag måste ha nån annan som jag kanske kan släppa ut alla ord till.....

jag är sån person som kan gå omkring med världens fetaste leende och verka så glad men bakom det dära leendet lyckas jag alltid dölja hur mycke sorg och tankar som helst, som har funnits dära ett tag och då jag blir riktigt ledsen så kommer allt ut på samma gång och då kan det vara en månads gamla saker som kommer ut.. så nu kommer allt som har gjort mig ledsen och deprimerad under sista tiden ut.. och det är så himla jobbigt för det är så mycket, jag försöker vara glad och gå omkring med ett leende på läpparna och låssas som om allt är bra.. men niclas såg allt idag, han såg genom mig.. han såg hur ledsen jag va och jag blir bara ännu ledsnare nu när jag vet att andra ser genom mitt leende..

---

tack för du finns niclas, det betyder så himla mycket för mig att du finns vid min sida och att du lyssnar på mig. även om du har dina egna problem så lyssnar du på mina och alla dina råd betyder massor för mig.