ibland kan man fundera: har man en tvillingsjäl? jag börjar bli mer och mer säker på att man har det. sitter och pratar med emma på msn, ska börja i hennes klass nu till hösten och allt vi pratar om har den andra vart med om. samma problem, betende osv. allt är på pricken lika. det är nästan lite halv skrämmande, men ändå känns det så himla skönt att veta att det finns en person där ute som känner likadant och ha upplevt samma saker. jag tror inte att de är bara nått som hon säger utan att hon också ha upplevt ett liknande liv som jag har. det känns som om allt kommer gå mycke bättre nu när man vet att det finns en person som hjälper en framåt. nästan så man ser sig själv i emma då hon sitter och pratar om sina saker, nästan som en spegel som speglar mitt liv via henne. som en tvillingsjälv.

om man sitter och pratar med en kompis som inte har vart med om samma saker säger den personen oftast "jo jag förstår precis vad du går igenom" men hur kan den personen förstå nått som om den inte upplevt? jag förstår inte det. men nu när man pratar med emma om såna saker, så får man ett bättre svar tillbaka. en stöttning och en hjälpande hand. vilket som behövs för att man ska kunna gå vidare och släppa vissa saker. livet är inte alltid en dans på rosor utan man gör några felsteg och sen måste man försöka att snabbt komma tillbaka till dom rätta stegen. men det är inte alltid så lätt då man inte har nån som kan visa dom rätta stegen. men det känns som om emma kan visa mig några rätta steg i livets dans.